Det är tur att man inte är en forskare. Och det är otur att de mesta forskningsresultat är ointressanta.
Ex. jag har en stol efter mormor där ena benet sitter löst. När min mycket storvuxne bror skulle sätta sig på den, varnade jag honom och undrade om inte hans smäckra fru kunde ta den stolen istället.
Alltså, jag vet att risken för att stolen skall rasa ihop är mycket större om en tung person sätter sig på den.
Forskaren uppgift blir nu att bevisa/klargöra att/om det verkligen är så. När forskningen är klar kan vi höra på eko-sändningarna att: Enligt forskare på Chalmers har det konstaterats att det finns större risk att en trasig stol, helt faller sönder om en mycket tung person sätter sig på den.
Uppgiften känns inte så stimulerande för forskaren.
Lyssnaren på ekot skakar på huvudet och undrar om det inte finns något intressantare att forska om.
Jo, jag vet att mycket av forskning har denna uppgift, men det blir lite fånigt ibland när vi får veta att den som äter godis hela dagen får mer karies, den som motionerar varje dag får bättre konditon, den som sover bra är piggare på dagen, den som knäskurar golvet varje dag får lättare knäbesvär etc.
Å andra sidan visste vi inte att jorden är rund innan vi tog båten ut på öppna havet och höll en mycket låg fart för att den inte skulle falla ner från stupet. Det blev en väldigt lång sträcka att ro hem.

Från tankar om att forskning behövs, i alla fall när resultatet är okänt i förväg