En kaxig röst hördes från brevlådan mitt emot.
Vi hämtade en ficklampa från en ficka i hallen.
Ljuset studsade i metallådan och där nere satt han.
Men vad säger karln undrade vi då vi hör ”Här nere
är mitt revir och här släpps endast brevbäraren ner”.
Vi ryggade tillbaka och förstod nu varför våra brev
delvis var uppätna under sista tiden.

I detta läge hade vi inte mycket annat att göra än att
gå till kondiset. En kopp kaffe, utan socker med
den bästa ”kakan” till. Den första tiden jag åt min
favorit hette den negerboll, men nu får jag inte
säga det längre. Precis som man skulle säga
rolatis istället för potatis. Potatis som är så gott.
Ölen efter kaffet nere vid stranden där delfinerna
solade sig blev ändå den bästa stunden den dagen.

Från tankar om att verkligheten kan förändras utan att påverka