Sorgen
var så enorm och slet sönder mina kläder och min själ.
Hur
snabbt går det att sy ihop ett liv.
Den tid går inte att mätas
eller uppskattas.
Den måste genomlidas som ett mycket tungt
arbete.
Hur skall hon gå vidare i trappan.
Där nere bakom
trappan flyter ån ner mot havet.
Vem får följa med det rinnande
vattnet?
Vem får fälla tårar i ån?
Från tankar om
att inte hoppa över sin sorg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar