fredag 11 september 2020

Kyrkan

Vi följde de gula prickarna som tittade på oss från skogens träd.
Stigen vandrade runt den lilla sjön, som var känd för sitt siktdjup.
Några svampar hade inte kommit fram. Däremot hade Yngve kommit
fram med att han var homosexuell samtidigt som han åt en pizza i solnedgången.
Efter den sista kurvan före parkeringsplatsen blev vi hungriga.
Som tur var så hade vi tagit med oss lite lunchmat och ett par hopfällbara stolar.  
Runt själva bilplatsen var det både mörkt under träden och det blåste
från sjön, så vi valde att åka vidare.
Efter några kilometer kom vi in i en kö av bilar, vi körde lätt förbi dem och det kom 
inga bilar från andra hållet. Vi klarade livet, då plötsligt ett flygplan landade framför
kyrkan, som vi körde igenom. Ur planet sprang det en lärare i religion, som hade 
praktiserat i samma stad. Han var känd för sin fina kontakt med föräldrarna och 
han hade även ett förhållande med en del av dem. När planet var tömt på varor
började själva gudstjänsten. Läraren sprang fram till prästen och frågade om han
kunde hjälpa till med varorna och kanske kunde han även stötta personerna
i kyrkan.  Prästen som mådde illa tackade för hjälpen och la sig på bänken vid 
gravplatserna. Han somnade snabbt, molnen skymde sikten upp mot Gud,
men han visste att ingen kunde se bättre genom molnen än hans fader.  

Från tankar om att det är lätt att glömma lunchen i vissa situationer




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar