Föräldraledighet (vadå ledighet) - Varför talar ni inte om barnets bästa?
Man hör i debatten att:
Pappan skall vara hemma med barnet, minst lika mycket som mamman. Om så med tvång.
Mamman är hemma för mycket och hamnar i alla olika fällor (karriär, lägre pension, latteberoende, lönediskriminering etc.)

Man hör inte i debatten:
Barnet då, vem bryr sig om huvudpersonen som med påfylld kraft skall bygga vår framtid med en känsla att vara just den som vi behöver och uppskattar.
Vad är bäst för den lille?
Skall man generalisera så är mamman den bäst lämpliga att ta huvudrollen i omhändertagandet av barnet. Att ge omvårdnad, trygghet, kroppsnära värme och kärlek, bröstmjölk, stimulation och vara lyhörd för även de små förändringarna.
Vi ska inte klandra mannen, för här har kvinnan ett försprång genom sitt genetiska arv, som naturligvis kan spädas på av den sociala komponenten. Av egen erfarenhet vet jag att samma förhållande gäller inom sjukvården. Generellt sätt så passar kvinnan bäst för omvårdnad, att värma den trasigas kropp och själ.

Åter till barnet, kan något av detta vara viktigt för dagen och framtiden:
-Att föräldrarna själva får bestämma och värdera fördelningen
-Att den förälder som helst vill vara hemma, är det
-Att den förälder som är hemma är närvarande och inte delvis på jobbet
-Att föräldern tycker att kontakten med barnet är viktigare än pensionen
-Att föräldrarna väljer en fördelning som gör att de har råd att bo kvar

Från tankar om att jag själv vill välja vilken sida jag ska sova på trots att mina barn är vuxna