Hallens solvarma wiltonmatta ledde in till en köksö med en välkomnande strandlinje där en eka guppade i takt med kökstimern. Jag tog på mig badbyxorna, rättade till en tavla som hängde snett och dök upp i husets bibliotek med fukt i håret. Tiden till tandhygienisten hade jag avbokat för att helt koncentrera mig på att få slingorna vällagda hos frisören. I min ålder hade jag inte längre tid att göra sånt som inte var kul och att få tänderna sönderpetade är inte kul. Höstgödseln var nyinköpt och väntade på att spridas ut över rabatterna längs älven och mitt i alltihop behöver man sin egen gödsel för att klara av den mörka årstiden. Kanske en resa till stadsteaterns Chicago, en konsert vid Genevesjön, ett mejl från en vän, en god middag i Hagaberg eller endast en påminnelse om att du är en av de utvalda som kan välja lunchmat vid din köksö och det utan att vara rädd för att en missil skall klyva taket medan du sakta går upp i vikt.

Från tankar om att vissa har det bättre än andra