tisdag 29 december 2015

En mulen himmel syns inte i mörkret
om den inte lyses upp i juletid.
Vår sista bit av julens skinka väntar på oss,
men vi sitter på ett pendeltåg och
det kan komma sent om det behövs.
Över molnen flyger ett plan tills vidare,
vi här nere som inte ser det vet ej vart.
Allt förtjänar sin tid sa alltid någon
i släkten eller i stället för att hugga i.
Mina händer är lika varma som mitt
dubbelarbetande, rara lilla hjärta.

Från tankar om att bära sin tid i fred 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar