Jag flög iväg i min ensamhet
över alla problem mot julafton.
Landnigen hoppade jag över men
säcken var ännu tom på önskningar.
Jag såg upp mot molnen som ännu
inte var snöfyllda och rödkålen
var ännu inte varm.
Vet inte hur länge jag har varit ute
och letat efter gran. En hittade jag
som var fin, men den var nog tolv
meter lång och den får inte plats,
inte ens om vi lägger den ner.
Däremot är julgodisen färdigkokad
och uppäten. Skönt att man ligger
bra till med något.
Det är också skönt att höra hur
dubbdäcken julrasslar  på vägen.
Nu får jag inte sitta längre på min

skinka framför julkalendern om
säcken skall bli fylld. Vi måste lämna

åtminstone en liten plats i säcken för
de i nöd.

Från tankar om att julen ger glädje och stress i överflöd