Han kände en doft av rädsla i rummet, kanske från sig själv,

kanske från någon som hade lämnat rummet.
En dörr rörde sig lätt i vinddraget från det okända.

Han ville ut ur rummet, hämta luft och skaka av sig känslan som borrade sig in under skinnet.
Ute åkte mörkrets rullgardin allt djupare ner och det svarta omslöt honom allt mer.
Han måste nu bort, bort mot ljuset, värmen och säkerheten hos det som varit.
Fötterna börjar springa, hela kroppen följer snabbt med, skjortan är blöt och
skorna smackar skrattande i det fuktiga gräset, något följer efter, kommer närmare,
han kan knappt andas, en tung hand griper tag i axeln och plötsligt avbryts drömmen
och han vaknar med ett ryck.

Från tankar om att drömmar kan vara jobbiga, framförallt innan man vet att det är en dröm