Vägen framåt är blå som klockan, tickande steg efter stegI dikeskanten samlas svårigheter som lätt tippar ner i dikets botten. Farten är behaglig som en gammal vänskap och vi färdas genom en öppen skog. Kurvorna rätas ut ju närmare trygghetengriper tag i färden. Händerna lämnar ratten,fötterna pedalerna,tankarna universum,magkatarren är försvunnen och när vi är framme eller var vi hamnar spelar ingen roll.


Från tankar om att slappna av