Bo hade knappt öppnat ögonen när doften av ljummen saftsås gled in genom hans ena

näsborre. Den andra har under lång tid varit mycket trång och endast kunnats användas i nödsituationer som när fläsket vidbränds eller gröten kokar över.
Men varifrån kom saftsåsdoften? Bo hade inte kokat saftsås efter sommarsemestern och nu var det inte långt till jul. Han placerade sina långa ben över sängkanten och tog sig upp i stående position för att sedan förflytta sig vidare. Trots årstiden så hade han alltid ett öppet fönster i biblioteket och dit ledde doften honom. Samtidigt som bussen åkte förbi på gatan kom Bos huvud ut genom fönstret. Han fick direkt se kvinnan där nere som sålde saftsås i

morgonkylan. En lång kö hade bildats bakom kvinnan, förbi busshållplatsen ner mot stadskärnan.    

Bo beslöt något generad att i sin nya körbärssaftröda pyjamas genast ta sig ner till saftsåskön.

I kön log Bo åt en kvinna som stod framför honom i kön, hon var söt, han var stilig, de blev ett par redan i kön, med saftsåsen gick de upp till Bo, när de gick ut var de sambor, när de kom tillbaks var de gifta och för evigt var de sugna på ljummen saftsås.

Från tankar om att saftsås inte bara är gott, den förenar också