Utanför läpparna är det inte långt till näsborrarna tänkte Sten-Åke när han körde in i garaget med sin moped. S-Å njöt alltid när han fick ta av sig hjälmen och doften från olja och mekanik la sig i hans ansikte. Längs väggarna hängde olika verktygsnycklar och något oväntat en tavla av Rembrandt. 
Tavlan hade han fått av sin gamla moster som i sina unga år hade flyttat till Holland och blivit granne med den stora mästaren, alltså i närheten av den kyrka i Amsterdam där Rembrandt är begraven.
Ja, Rembrandt kunde sätta färg på tillvaron, men det ingick ju i själva jobbet. Hur hans moster fått tag i tavlan vet ingen, men S-Å tyckte det var pinsamt att ha gammal konst på väggarna, så den fick hänga i en miljö där det gällde att vara kreativ och nytänkande som säkert Rembrandt hade gillat.
Efter att S-Å hade spolat av sin moped så kände han sig väldigt sugen på fiskbullar med bacon och stekt ägg. Han slängde sig uppför trappan, in i köket, på med spisen, klädde av sig, sköljde av sig fingrarna, drack ett glas julmust, tittade sig i spegeln, rättade till luggen, öppnade ett brev, satte på radion, tittade ut genom persiennerna, lyssnade på nyheterna, knäckte äggen, kliade sig på vaden, tog fram en tallrik, letade efter ketchupen, tittade på TV-programmen i tidningen, glömde bort fiskbullarna, tog fram kanelbullar istället, satte sig till bords, njöt av ensamheten, stoppade äggen och baconen i munnen, det blev för mycket på en gång, fick knappt luft, ringde ambulansen, spydde upp allt i hissen, ambulansen fick åka hem, Sten-Åke mådde bra och gick ner till moppen.
Mopeden stod lutad mot väggen snett nedanför Rembrandt. Det kändes så tryggt att vara hemma i sin egen miljö, S-Å tog ett djupt andetag, släppte lite på livremmen och kände sig så lycklig som bara just han själv kunde va.

Från tankar om att, tänk om fler kunde vara som Sten-Åke. -Nöjd och glad trots att maten kom upp