Den våta halsduken om handleden
följde honom längs vägen
det dammade från hans torra kängor
från husen hördes en stilla beskjutning
ammunitionen tycktes snart vara slut

i det varma diket fanns en liten gul blomma
som egentligen var en gul klänning med en kvinna i
andra skulle säga ”ett barn”

någon att barnet hade tagit flera steg bort från barndomen
den gula blomman log mot honom
han hade ingen kraft att le tillbaks utan
fortsatte den grusade vägen framåt
Han slog läger för natten i en övergiven lada
på morgonen vaknade han av ljud inne i huset
hans ögon öppnade sig och ett gult sken lyste in i dem
det var inte solen utan den gula blomman som
dukade fram frukost på en låda intill halmen

han hade aldrig sett någon så vacker frukost med det
färska brödet, hönsäggen, osten, äppelmusten, apelsinklyftorna
och den unga kvinnan i den gula klänningen

var han kvar i sömnen
nej, han satte tänderna i den mättande maten och
orkade le tillbaks mot den gula blomman
han kände sig rik och förstod att detta bara var början och han ville veta mer.

Från tankar om att inte ge upp