Vad roligt det är att få lyssna på människor som vet vad de skall säga.
Orden formas naturligtvis från ett huvud med välsmorda nervbanor,
men de vågar också utan betänketid låta orden lämna munnen.
Det handlar förstås om självförtroende och en inre styrka av att inte behöva vara alla till lags.
Å andra sidan skall ingen göra folk ledsna, för just då sker ett missbruk av de välsmorda nervbanorna.
Vad spelar min kommentar för roll när Agenda visar svartvita bilder från Aleppo som borde vara helsvarta med blodröd färg. Man blir så trött och äldre.

Från tankar om att lyssna i färg och se i svart