Busken ser så vilsen ut i det lätta regnet som blöter ner eftermiddagsljuset.
Bakom busken tittar ett par ögon fram under en mössa av brungrön mossa.

De ser på oss utan rädsla men med en osäkerhet över näsvingarna.

Någon klappar händerna för att skrämmas, men busken står stilla med våta grenar.

Ögonen är nu borta, vi ser oss runt, har de valt en annan buske med mer värme?
De kanske behöver ett jobb, men det går ju inte när ögonen inte känner till hur

buskarna ser ut i backen. Det finns ju buskar överallt, säger någon. Men jorden
är så olika med skiftande lager av historia och kultur, säger en annan.
I TV hörs en politisk debatt. Tycker jag känner igen den sedan tidigare. Det känns
som att se en TV-serie i repris, kanske med fler bildstörningar.

Från tankar om att det nya är gammalt nog