Måste den där ekorren äta upp våra fågelfrön nu igen.
Vet inte hur många gånger jag har gjort fula grimaser och viftat med armarna likt en aggressiv örn för att skrämma iväg den. Fast det kanske inte är samma ekorre hela tiden. Tycker inte ni att det är svårt att se skillnad på olika ekorrar. Alla har ju samma frisyr på pälsen och de är få som färgar den. Om man tittar på ekorrens ansikte (heter det ansikte) så är det svårt att få en uppfattning om de har olika karaktär. Allt går ju så snabbt bland träden.
Ja nu är i alla fall fågelfröna slut och ekorren är rund som en hamster. Tallen ler mjukt mot kotten och
mossan bäddar ner sig i ljungen. Allt känns så harmoniskt och det fläktar skönt där strumpan har sitt hål vid stortån.

Från tankar om att ekorren tar vara på sin frihet och aptit