Rädslan behövs för att både sätta gränser eller passera dem.
När gränsen har passerats så gäller det att ta sig tillbaks och fundera på om det var värt den upplevda rädslan. Måste vi passera gränser, ja annars blir livet ointressant, ja men alla som ”gnider på” i det tysta och gör grundjobbet är också hjältar, alla söker inte spänning utan är nöjda och låt dem vara det, ja men deras utveckling bör vi coacha, kom ihåg att alla tänker inte som du, det finns inget rätt eller fel men skall du nå toppen måste du passera gränsen, men tänk att toppen kan vara en middag med köttbullar, familjen och utan rädsla.
Runt rädslan faller höstlöven och markytan får nya färger minut för minut. Talgoxen knackar med sin näbb i plankorna under det utskjutande taket och skolbarnen pratar med sina mobiler där nere.
Långt där borta lär sig vissa att äta larver, men har inget vatten att skölja ner dem med. De får då träna upp larverna till att själva hitta ner till magens säck. Det är tur att vi har en karaff vin att skölja ner pajen med.
Hur länge har man jetlag? – Jag somnar!

Från tankar om att varje människa har rätt att markera sin gräns – den är individuell men rörlig.