Jag kände att luften svalnade i samma stund som drömmen övergav sovrummet.
Täcket kändes tunt när knäna hoppade ur led och regnet flöt nerför fönstret.
Äggen blev så där härligt välkokade och lika mjuka som hörnsoffans sittdyna.
Det var första gången som jag åt välkokta ägg med knäna ur led, men det var gott.
Regnet hade dragit vidare, jag klädde på mig för att skaffa kryckor på nätet.
Sist som knäna hoppade ur led hade jag just bytt jobb och när jag försökte få kryckor via vårdcentralen åkte remisserna och telefonsamtalen fram och tillbaks, men kryckorna kom först när jag hade bytt jobb igen.

Sedan dess har jag inte bytt jobb och knäna har hållit sig lugna. 
Ute sänkte sig ljusflödet och kvällen blev till natt.

Från tankar om att känna av sina knän