Han hade suttit bakom ratten i timmar. Hans namn var Sven. Svens fru hade suttit framför ratten i lika många timmar och spejat efter gropar i asfalten. Hennes namn var Svea. Det paret kan verkligen samarbeta trots hög sjögång och dålig sikt. Vid ett tillfälle kunde ingen se träden på sidorna av vägen eller polisen som försökte stoppa dem i nerförsbacken.
När de kom fram åt de varsin Semla på Hå-ges i Arboga. Den var så god så de glömde beställa kaffe till efterrätt. De hade aldrig sett en så förvånad konditor på Nygatan.
Innan de somnade den dagen så tänkte de tillbaks på dagen och på vad mycket de hade upplevt, ex.
träden de inte såg, den smarriga semlan, ratten som var så fin att sitta bakom och framför och skratta åt kaffet som hade runnit ut i sanden, som Svea brukade säga.
Nästa resa hade de redan börjat planera.

Från tankar om att med ett gott samarbete växer möjligheter och fötter