Den siste indianen ringde på dörren. Vågar någon öppna eller blir det som vanligt?
Ja, nu ringer frun till polisen igen och vill att de skall hålla sig hemma på kontoret.
Indianen, ”Stora Molnet” knackar nu på tröskeln med sin nya laptop och ingen vågar
strunta i att öppna. Han stiger in i hallen utan att ta av sig sina loafers och undrar
”Jag och frun, ”Vackra dimman” tänkte koka katrinplommonkräm men vi har ingen

mjölk till krämen, har ni någon att låna ut?” Familjen suckar lugnande och går ner
till mjölkförrådet för att hämta några skopor mjölk, samtidigt rullar den vackra dimman
in över heden och så hör alla hur hon ropar ”hej goa grannar”.
Senare på kvällen tändes elden vid kryddplanteringen och ringdansen med varm
korv och amerikansk gurka från Boston gjorde kvällen märkligt fin.

Från tankar om att i varje indian finns det en människa som inte ser ut som en
indian utan sina indiankläder