Putte sitter vid datorn, han har ”Kyrkbladet” som underlag till musen, en musmatta i papper med innehåll om vad som är på gång i pastoratet. Hans fru Ulla-Mia kokar stilla chokladsås i köket. Dottern Chipsa ligger på sängen med läxan i ena handen och mobilen i den andra, i den tredje kroppsdelen sitter hörlurarna långt in mot hjärnan. Sonen Verulf  är inte hemma ikväll, han spelar schack och släktforskar, gärna med en Magnum Mandel mellan käkarna. Fasen, har inte tänkt på att ”jag måste käka något” är att använda över- och underkäken.
Förra helgen var familjen på en campingplats, i cirka två timmar, de var kul att campa tyckte Verulf, men ingen annan i familjen. Nu vet de hur det kommer att bli nästa år, när Putte och familjen skall använda årskortet de fick av svärmor. Det vanligaste felet folk gör vid camping är att glömma något, det kan vara tältet, läsglasögonen, cyklopögat till dottern, goda småkakor med fyllning, fruktstunden, avboka tidningen, varna grannarna för att ”låna” utemöblerna och inte minst att vara fulltankad med längtan om att åter komma hem. Det viktigaste för en campare är att sitta utanför tältöppningen, ta en fika, le lite överlägset mot de som inte hinner sätta upp tältet inom 10 minuter och heja på dem som klarat 10 minutersgränsen.
Glöm inte att aldrig äta chips i sovsäcken.

Från tankar om att alla kan campa en gång