Sven åt en semla i helgen.
Den hade sin mandelmassa i en klump.
Sven fick ofta frågan ”vad tycker du bäst om, mandelmassa omrörd i grädde eller
i klump.
Han tänkte på sin mor och sa: Helst vill jag ha den omrörd i grädde, men det
måste vara rikligt med mandelmassa annars kan jag lika bra ta en Dajm till
kaffet.
Mamman brukade alltid ha en väl kokt köttsoppa på söndagar och efter soppan, så
kom alltid semlorna fram på bordet. En gång hade hon blandat in mandelsockerkaka
i grädden och det tyckte vi om. Oftast hade hon dock en väl omblandad
mandelmassa och grädde under ett lock av bullbröd.
Han som bestämmer i Ryssland, Vladimir Pudding (diktatoriskt korrekt
översättning) har nog aldrig ätit semla, ändå är han så lik.
Svens bästa kompis skulle komma till Sven på fika på eftermiddagen och då
förstår ni nog vad han tänkte bjud på. De skulle sitta på Svens nya balkong och
dingla med fötterna ner mot tredje våningen. I fickorna skulle de ta med sig
Semlor från kylen, gömda bakom lättmjölken.
Det blev en mysig stund, kanske lite kallt de första timmarna innan känseln
försvann ner i träskorna.
Därefter blev det dock både gott att äta och att leva.
Från tankar om att semlan har sina två delar som förenas av grädde och
samhörighet.
söndag 23 januari 2022
Bästa semlan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar