Den lilla skogsstigen försvann in i skogen. Skulle vi följa efter eller sova vidare.
Vi valde sovvagnen längs stigen in mot den mörka skogen. Vi kände konduktören
sedan tidigare, efter att han varit vikarie för mamma i mellanstadiet.
Vi suckade ändå, tåget skakade till så att vattnet gick, ängarna försvann på båda
sidor om spåren och ett glas vin vore gott till makaronipuddingen i restaurangvagnen.
Som vanligt var restaurangvagnen fylld med svarta kavajer till vita skjortor.
De flesta hade miner som påminde om ledsna dåligt knutna slipsar.
Så närmade vi oss nästa station och det var första gången som loket skulle hälsa på.
Men loket blev nervös och tog tåget vidare till nästa station, dock utan restaurangvagn.
Kavajerna hann inte av, de öppnade fönsterna och skrek ”låt oss komma tillrätta”.
Ekonomin tog stryk och folk fick äta mindre portioner.

Från tankar om att tåga fram i skogen