De vilda duvorna bredde ut sina vingar över det svenska landskapet.
Vi hade aldrig sett något liknande och den gråa traktorn sveptes med.
När vår gamla lågstadieskola passerades ropade rektorn ”andra ringningen”.
Vi vinkade fräckt ner mot skolan och ropade ”vi gick ut för länge sen”.
På väg mot havet köpte vi en kanot med paddlar av lakrits och ett segel av värme.
Vi sjösatte båten, la ett brev i brevlådan som inte fanns längre och tog
fram ansiktsboken och skrev ”vi vänder oss vidare i livet, hjälp”.

Från tankar om att obesvarad lycka inte finns längre