Händerna bar på en skadad frusen trast,
kunde jag få ner den i min varma ficka.
Den hade flugit in i det stängda caféts fönster,
vad jag vet hade ingen sett olyckan.
Då jag kom förbi på väg hem låg den ihopkrupen
med vingarna i oordning, andningen var ytlig och snabb.
Jag tog av mig mössan och la den lilla trasten i botten,
så blåste jag försiktigt ut min varma andedräkt över dess vingar,

den flämtade till och det fanns hopp.
I hissen upp till lägenheten slog den upp ena ögat,
i den skrämda blicken fanns det ändå ett svagt leende.
Efter en natts sömn och lite trastsoppa såg fågeln
mycket piggare ut och den rörde sig livligare.

Jag la lite sand på fönsterbläcket, satte fågeln i sanden,

den lyfte, det såg ut som den viftade lite med stjärtfjädrarna

när den försvann mot nya upplevelser.

Från tankar om att finns det liv finns det …….