Är anpassning till godo eller ondo?
Anpassning är mest för att överleva eller för att "komma upp sig".
Den genuine vägrar att gå genvägar genom att karva i sin övertygelse.
Är det då värt priset att slå hakan blodig i väntan på något som kanske endast finns inombords.
Kan den genuine någonsin vara smart? Hur länge står hon ut och hur länge bör hon stå ut?
Skall vi andra stötta eller anpassa oss till det gängse?

Från tankar om ett mejlmöte med en som vågar