”Det sura äpplets vänner” hade årsstämma i helgen.
Föreningen bildades 2001 och efter att de hade haft sin första årsstämma bestämdes att” Det sura äpplets vänners” årstämma skulle hållas den sista lördagen i varje månad. Ja, den första årsstämman blev inte den surdeg som hade förväntats utan snarare tvärtom en riktig succé. Det kändes obefogat att vänta i ett helt år på nästa stämma och på så sätt fick ”det sura äpplets vänner” årsstämma tolv gånger per år. Vad var det då som låg bakom succén. Det finns naturligtvis olika åsikter om det och för att komma åt en hållbar anledning bör man tränga sig ner i själva kärnan av verksamheten, i kärnhuset. Här träffades ursprungligen två genomsura par som vid en gemensam picknic båda något förläget hade varsin påse äpplen med sig till kaffet. Det visade sig att alla fyra älskade äpplen och riktigt sura skulle de vara. De annonserade om medlemmar till en nystartad äppelförening med en inriktning mot det sura innehållet. På den första årsstämman hade några medlemmar gjort äppelmust till kanelbullarna som serverades innan själva dagordningen.
Stämningen blev ganska snabbt väldigt hög. Någon satte på en CD-spelare och dansen kom igång.
Det hojtades, någon klämde på fel fru och när själva mötet skulle sätta igång så var det ingen som var intresserad av dagordningen. Det blev en ända stor fest där folk kunde krypa innanför skalet på varandra. Det visade sig senare att äppelmusten hade jäst så att alkoholhalten hade rasat i höjden.
Festen höll på så länge som alla ”pallade med” och därefter har äppelmustmakarna fått ett ständigt förtroende.
Varje ”möte” avslutas än idag med att alla får bita i det sura äpplet på väg ut till taxin.
Från tankar om föreningsverksamhetens folkbildande roll
Föreningen bildades 2001 och efter att de hade haft sin första årsstämma bestämdes att” Det sura äpplets vänners” årstämma skulle hållas den sista lördagen i varje månad. Ja, den första årsstämman blev inte den surdeg som hade förväntats utan snarare tvärtom en riktig succé. Det kändes obefogat att vänta i ett helt år på nästa stämma och på så sätt fick ”det sura äpplets vänner” årsstämma tolv gånger per år. Vad var det då som låg bakom succén. Det finns naturligtvis olika åsikter om det och för att komma åt en hållbar anledning bör man tränga sig ner i själva kärnan av verksamheten, i kärnhuset. Här träffades ursprungligen två genomsura par som vid en gemensam picknic båda något förläget hade varsin påse äpplen med sig till kaffet. Det visade sig att alla fyra älskade äpplen och riktigt sura skulle de vara. De annonserade om medlemmar till en nystartad äppelförening med en inriktning mot det sura innehållet. På den första årsstämman hade några medlemmar gjort äppelmust till kanelbullarna som serverades innan själva dagordningen.
Stämningen blev ganska snabbt väldigt hög. Någon satte på en CD-spelare och dansen kom igång.
Det hojtades, någon klämde på fel fru och när själva mötet skulle sätta igång så var det ingen som var intresserad av dagordningen. Det blev en ända stor fest där folk kunde krypa innanför skalet på varandra. Det visade sig senare att äppelmusten hade jäst så att alkoholhalten hade rasat i höjden.
Festen höll på så länge som alla ”pallade med” och därefter har äppelmustmakarna fått ett ständigt förtroende.
Varje ”möte” avslutas än idag med att alla får bita i det sura äpplet på väg ut till taxin.
Från tankar om föreningsverksamhetens folkbildande roll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar