I hallen stötte jag på tallen som hade tagit sig in i huset under semestern.
Jag kröp in under en gren för att kolla posten och knäna sjönk skönt ner i parkettens mossa.
Med räkningarna i ryggsäcken tog jag mig in i köket och öppnade en liter mellanmjölk.

Det finns inte mycket som är bättre efter semestern än ett ljummet glas mjölk med mariekex dekorerade med smör och ost. På väg in i vardagsrummet upptäckte jag grannens gräsklippare, ni vet en sån där som går av sig själv och nu har jag en fint snaggad ryamatta.
Senare fick jag se att grannen hade efterlyst sin gräsklippare och var på väg att polisanmäla eländet. Själv funderade jag på om det var blomvattnaren som råkat släppa in den när hon besökte vårt barskåp.
Bastun hade vi inte stängt av och det var ju tur för semestern var inte direkt varm. Däremot var vi inte beredda på att bostadsrättsföreningens styrelse just hade efterfest i vår bastu. Nåväl, vi blev inbjudna till vår bastu och fick dessutom vara med och rösta om vilken korvsort som skulle ätas på årsstämman. Ett trevligt inslag för oss nyhemkomna.
Nu gällde det att hitta portföljen till första dagen på jobbet, den var fylld med guldringar, avgångsbetyget från mellanstadiet och annat värdefullt som nu var välgömt. Inte fanns den i ugnen, i påslakanet, i toa, under pålägget, bakom självporträttet, så natten blev lång. På jobbet hittade jag portföljen en vecka senare.

Från tankar om att ”borta bra men hemma bättre”