Det gamla huset var helt rehabiliterat.
Vet inte längre om det är ett gammalt hus.
Räcker det med att det finns gamla bjälkar i taket
och att en del murrester är bevarade i väggarna.
Mitt emot huset, på andra sidan gatan stod det en äldre man.
Han var helt rehabiliterad. Vet inte längre om det är en gammal man.
Räcker det med att en del av hjärnan är intakt
och att bara lederna i ena benet är utbytta.
Samtidigt är balansen i vardagen så intim att en byrålåda knappast kan stängas ljudlöst utan att arbetskamraten jobbar övertid eller möjligtvis säger upp sig. Men det hör ju naturligtvis ihop med den arbetsmiljö som idag har tagit död på svensk arbetsglädje. Kommer ni ihåg den tid då det fanns utrymme att fundera över förbättringar i arbetsprocessen utan att få sänkt lön.

Från tankar om att rehabilitera kan alltid vara för sent