Måste telefonen ringa utan att vilja något
när inte ens solen har tittat fram.
Har jag förväxlat strumporna igen eller
är båda fötterna täckta av blårandiga dito.
Lägg på luren, vi måste iväg nu skriker svärmor
medan det osar från stekpannans kotletthalvor.
När köper vi svarta strumpor till alla fötter
det passar ju till allt utom beige sandaler.
Ringer det igen eller är det samma signal
som pågår där uppe bland bokhyllor och moln.
Jag går ut och räfsar i gräset, vill ha en gräsmatta
inte en mossmatta, bland träden hörs skogsduvor.
I varje handling finns det möjlighet för var
och en att bli lite bättre.

Från tankar om att enkelheten kan bli tråkigheten