Morgon nummer nio. Något känns annorlunda idag. Jo, det är ljudet av vinden som tar tag i trädtopparna. Försöker vinden överglänsa fågelkvittret? Stoppar en hård Husman med ost i munnen och knastret ekar från altanen över gräsytorna. Balansen är återställd och myggbetten kliar vackert längs vaderna ner mot strumpkanten.
I DN finns det idag en artikel om en tidigare invandrad som undervisar nykomna i svenska. Läs inte den om ni vill sova gott. Han beskriver hur klassrummet är fyllt av terrorister och hur de gärna skulle se honom utan huvud. Hans oro inför framtiden är stor och den delar jag med honom. Vi kan ta emot många, men det finns så många som är hederliga, så varför tar vi emot brottslingar. Då svarar politiken ”de flyr och är snälla” och folket skakar misstroget på sina luttrade huvuden.
Bakom de stora korna skiner solen så det blänker i säden. I de flesta stugorna är det tomt och även tomten är tom förutom någon blyg vårblomma.

Från tankar om att se verkligheten