Äntligen var han hemma och snön med honom.
Han tittade upp och det flöt en naken man över träden i Berlin.
Han var ovanligt snygg, men ingen hade sett honom mellan löven.
När Holger Smuts sist var i Berlin hade han aldrig varit där förut och
han var mycket spänd på kulturlivet längs floden. En fiskare dansade
tysk Krankentanz med tårna i floden medan en fisk höll takten med
den slipade ryggfenan. Stunden imponerade stort på honom och han
rapporterade genast hem till kommunfullmäktige, kunde detta vara
något för vår egen kommun eller räckte det med att ställa ut några
pianon i Stadsparken. Stämningen hade nu blivit bitter som en gammal
drink och alla höll sig på avstånd från sanningen. När Holger såg på
de förskräckliga fotografierna så förstod han att i krig går det inte
att tveka. Antingen dödar man eller så dödas man. När sedan en
krigsfotograf tar kortet där soldaten håller triumferande resterna
av en dödad fiende, så förstår vi att hans nöjda ansikte bara är ett
sätt att mentalt överleva dagen. – Jag har varit duktig eller jag har
väl varit duktig.

Från tankar om att överleva sin egen själs smärta