Den skånska kalopsen från Skåne låg där på tallriken.
En rad kryddpeppar låg utspridda rund kalopsbitarna.
Vi hade kommit till byn för någon vecka sedan och nu
var det dags att tanka bilen. Snön hade lagt sig och
Ivar hade redan varit ute med skidorna. Spåren ledde
in mellan kullarna mot havsbadet. Det skall vara mycket
kryddpeppar i kalopsen om den skall kallas skånsk kalops.
Förutom rödbetorna skulle vi kunna tänka oss lite ättiksgurka.
Nu var det dags för skidturen och vi hade aldrig tidigare
vallat med resterna av kalopsens sås. Så kom det sig att
vi för första gången hade bruna skidspår över gräsmattan
och det såg gräsligt ut. Vi rullade ändå ner bilen till
bensinstationen och skrek ”full tank”, för att visa att vi
hade råd med stora investeringar. Putte på macken gjorde
sitt jobb, men det var för kallt för att tvätta bilrutorna.
Det stod i tidningen att Dramaten hade interna strider
på gång och den som var intresserad av att bli skådespelare
var välkommen till slagsmålet. En hovtittare hade tittat
in genom ett dramatiskt fönster på Dramaten och där låg
en hel hög personer och bultade på varandra, blodet rann,
många skrek ”slå inte me to”, cheferna försökte sjukskriva
en del och några tycktes bestämma vem som skulle slå vem.
Vi tog tidningen och slängde in den i den öppna spisen,
så här vill vi inte ha det sa vi och ojade oss hela kvällen.


Från tankar om att man endast får slå den som är starkare,
men inte för hårt