Jag är så stolt över något, som jag tror ingen skall få reda på, sa Tore.
-Men varför berättar du att du är det, vill du att vi andra skall bli nyfikna.
Nej, men jag kan inte hålla allt inom mig när det bubblar i kroppen.
-Då går jag ut en stund, kanske på toa eller något annat som är mer begripligt.
Tore gick till frysen för att hämta en vaniljglass med hallonpaj för att trösta sig.
Varför skulle den andre vara så elak mot honom, tänkte han och hoppade
över tröskeln till köket. Normalt om någon hoppar mycket så är den ofta på
bra humör, men för Tore hade det blivit en vana eller ovana att hoppa när
han blev ledsen.
Tores fru sydde just en ny jeanskjol, kaffet var snart klart, ingen använde
mjölk i koppen, korna var fortfarande ute och säden var nerslagen.
På TV fanns det ingen bild, men det gjorde inget just idag.

Från tankar om att en stolthet skall bäras med värdighet