Klimateriet:
Hennes tajming var fantastisk, klänningen silverglittrande, kanske för kort, men den slutade ändå ovanför det ställe där baken slutade, därefter kom det en annan kvinna och tyckte till, hon hade tydligen det jobbet, ibland skrek hon hurra, nästa kväll skrek hon surt som ett krusbär, underlig samling, nästa kvinna i blå-vit T-shirt äter 5 kg tomater varje dag, hon kallade sig röd som en vänsterpartist, men vad ville hon med livet, vara kändis i radion, nej i TV, nej i Youtube, andra blir deppiga när trädgårdsstolarna är upptagna av gäster sedan förra bjudningen, hur många dagar får man sitta kvar, så hörs jublet igen från tävlingen, hur högt kan någon hoppa med en stav, beror kanske på vilken typ av motor som finns i staven, nedanför gropen står en man i grå keps, antagligen från hans farfars dödsbo, han nynnar elegant med sitt munspel i fickan, röken slingrar sig ut från hans öron, nyponen ändrar färg, flickorna tar av sig tröjorna, pojkarna kan bara inte gå hem, då kommer deras gamla rektor med ett pepsodentleende, som bara syns om tandprotesen är av högsta kvalitet, han sätter sig på sandlådans kant, så börjar han långsamt läsa Strindberg när solen skyms av dimmorna från de överlevande efter slaget om klimatet.

Från tankar om att kvällen tar slut, men inte innehållet