Vad är svenskt sa Artur och spottade ut körsbärskärnan genom häcken.
För något år sedan var hela Sveriges politiker- och journalistgäng helt
övertygade om att det inte finns ”något svenskt”. Alltså alla jordens människor
tänker och gör på samma sätt, ordet kultur skulle alltså inte behövas.
Vi var många som först skrattade glatt innan vi gick över till att sucka djupt.
Idag såg vi en familj med en liten dotter (8 år) som plockade plastskräp
efter kanalkanten. Vi hyllade dem, de log svagt och så tog vi fram våra
munspel och hyllade dem. Vi grät alla och kanalen såg blötare ut än någonsin.
På andra sidan kanalen stod några ursvenska ungdomar och visade nyanlända
att det gick bra att slänga MackDånalds förpackningar ner mot kanalen.
Det såg mysigt ut när de likt barkbåtar seglade ut mot mitten av farleden.
Vår nya jacka blåste upp sig i vinden, vi blev maffigare än tidigare, ljusen
hos grannarna hade inte slocknat, de tittade antagligen på Mello med chips
och melonklyftor, som droppade ner på parketten, så ringde de och la sin röst
i telefonsvararen medan natten närmade sig som en Atlantångare river upp
vågor på väg in i kanalen.

Från tankar om att den svenska kulturen lever