Det var så tidigt på dagen,
så ingen visste vad de gjorde.
Det finns ett gammalt ordspråk som säger:
Du måste avsluta drömmen innan du packar dagens portfölj.
Det ligger mycket i det och en gång när han hade svårt att välja maten till
lunchlådan fick han se att grannen redan lämnade radhuset. Då kom han på att
radbiff skulle bli gott efter onsdagsmötet. Han hoppade så småningom upp på
cykelsadeln, något försenad, men med hjälm och baklyse åt alla håll. Den första
kilometern gick lite trögt, kanske på grund av att handbromsen låg emot och
uppförsbackarna radade upp sig i morgondimman. Däremot gick det mycket enklare hem
med tunnelbanan och cykeln på ryggen. När han så äntligen kom hem stod frun på
spisen bredvid kastrullen med mjölig potatis. De pussade varandra lite
försiktigt och längtade båda efter att se ”På spåret” lite senare. Frun undrade
om det hade blivit någon radbiff över, nej varken över eller under svarade han
och sedan var kvällen slut. Alltså efter TV-programmet och slutligen bestämde de
sig för att stödja UNHCR med ett bidrag.
Från tankar om att varje arbetsresa är en resa i sig
fredag 29 januari 2021
Arbetsresa neutral
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar