Det var första året som de hyrde stuga nära havet, så de hade packat ner badkläderna,
som hade blivit för små sedan sist. Redan första morgonen hade de rott ut med den lilla
båten, som ingick i hyran. När de kom ut från bryggan tog de fram frukosten. Då ropade
någon att de borde bada före maten. Det var grannen i huset bredvid, som följde dem i
kikaren. Han ropade vidare ”ni kan få kramp med mat i magen”. Nu hade de inte tänkt
bada redan första morgonen, men kände att de måste göra det inför grannen. De rodde
därför tillbaka och hämtade sina för små badkläder. För att få på dem på kroppen fick
de lägga sig på durken i båten och åla sig ner i trikåerna. Det gällde dock inte pappan,
som hellre ville fiska utan badkläder. Nu luktade de andra fisk. Fisk som tidigare hade legat på
durken. Därför behövde de verkligen bada bort tandvärken, som fanns under fiskfjällen.
Isen hade gått upp på land för ca. två månader sedan, men det var ändå fortfarande kallt.
De skakade under frukosten och käkarna smattrade i långfranskan.
Stugan hade inte Wifi, men en trevlig sittgrupp i trä, som de kunde fingra på. När mamman
skulle natta de andra började ”Skallgång på Skansen” och alla ropade ”vi vill också äta chips
med TV:n”. Eftersom de hade hyrt stugan för första gången så bestämde föräldrarna att alla
kunde få se när grannarna gick och la sig. Trots tandvärken funkade ändå badkläderna och
de gav faktiskt lite extra stöd mot värken. Så fortsatte dagarna ungefär på samma sätt tills
det blev dags att åka hem och boka för nästa sommar.
Från tankar om att varje stugsemester har sin charm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar