Alla barnen är borta. Det är semestertider. På parkeringen har bilarna fått
ledigt.
En man dyker upp från vägen. Det nya rakvattnet rinner längs hans hals. Det
luktar som en blandning av grönsakssoppa och en knippe timotej. Han ler
ursäktande mot oss. Vi andra vet inte vad vi kan göra. Vi är för unga och magistern
är vid floden. En visselpipa hörs kalla. Det låter som om Maggie ska hjälpa
till i köket. Vid köksön utan båt. Är vi alla förtöjda vid bryggan nedanför SIS-hemmet.
Så blev det måndag, det regnade och Larsson cyklade till jobbet. Han hade inte
semester och fick vattna blommorna på kontoret. Bara det inte blir åska, det
blir så svårt att höra tankarna och komma ihåg alla minnena. Kanske rädsla. Förstår
ni att vi inte kan förstöra det som inte ännu fanns.
Det är ändå en tröst i framtiden. Alla krig borde förbjudas av världens överdomstol.
Utplåna krigen, inte människorna. Man mår illa framför TV:n och skäms.
Magen vill mer än bara råvaror, men en korvgryta blir bra på en tisdag. Tänk om
alla kunde få det.
Från tankar om att det ibland är svårt att tänka klart
tisdag 29 oktober 2024
Läslov utan bok
torsdag 24 oktober 2024
Svens korta långkalsonger
Den dagen var vinden så kall och Svens långkalsonger var för korta. Finns de
korta långkalsonger tänker någon, jo de där som slutar just under knäleden
räcker bara ibland. (Om du inte har onödigt långa underben.)
Dagen därpå sa Sven upp sig på jobbet och det berodde inte på kalsonglängden.
Hans chef Nina Svedjeknöl hade redan börjat gråta innan Sven knackade på dörren.
Hon ropade tårögd ”kom in gode Svenne” och Sven snubblade sig in över tröskeln
och hamnade på golvet. Samtidigt sprack hans gabardinbyxor i sömmen mellan
stjärthalvorna.
Där låg nu Sven på mage på golvet med byxrevan uppåt. Nina, som i grund och
botten var en älskvärd chef ställde sig på knä intill med sitt syetui, beredd
att laga byxskadan allt medan tårarna föll över Sven. Han blev allt blötare,
men med tanke på Svens rykte om att vara en tämligen torr medarbetare så behövde
han säkert lite fukt över sig.
En del undrar säkert, ”hur länge låg han där”. Ingen vet säkert, men inte mer
än en vecka i alla fall.
Det vi ändå vet är att Sven senare utbildade sig till pilot och jobbade för Lying
Down Air.
Sven blev en pålitlig pilot. Det hördes aldrig att han körde fel och hans
landningar var helt godkända.
En dag fick Sven idén att hälsa på hos sitt gamla jobb. Flera kände igen honom,
men hade inte så mycket tid till att prata med honom. Han knackade på hos sin
gamla chef Nina Svedjknöl och de bestämde sig för att äta lunch tillsammans. På
något sätt så kände de båda mellan tuggorna på sjömansbiffen att de hade tycke
för varandra och de bestämde att de skulle träffas igen. Nu förstår säkert alla
att det här blev mer än så och en vacker eftermiddag gifte de sig med varandra.
Skulle då Sven själv flyga planet ner till Rom på deras bröllopsresa? Nej,
eftersom Nina var flygrädd så blev det inte så och i stället kunde Sven hålla Nina
i sin trygga hand. Den handen håller han fortfarande i sin hand medan åren
rullar framåt med alla sina kurvor och backar.
Från tankar om att ett fall kan bli något gott till slut
lördag 12 oktober 2024
Bussen och jag
Jag
tog bussen idag. På hållplatsen stod ett antal tjejer och en av dem snackade
hela tiden.
De andra åtta försökte då och då, men den snacksaliga tjejen stoppade ner dem i
handväskan en efter en tills bussen åkte i väg. Vet inte om hon betalade för
alla. Själv var jag mest rädd för att hon skulle sätta sig bredvid mig, så jag gick
mentalt ner i källaren och somnade. (på låtsas, fniss).
Då fick jag se att det redan satt en groda vid min sida, fast det var en
pensionärsstol. Men, då kom jag på att hur skulle jag kunna jag veta hur gammal
grodan var. Dom är ju skrynkliga redan från födseln.
Resten av resan gick bra, men jag visste inte var jag skulle gå av, så jag fick
hänga mig i den där linan hela tiden.
Nu är jag hemma i alla fall med de andra idolerna i rutan. Skall någon hitta
sin rätta stil och dansa rätt, och se cool ut, och titta alla i ögonen, och se
lika van ut som en pensionär. Eller är det en sångtävling?
I natt tar jag två filtar. En tjock och en lång med dubbla raggsockar och varm
mjölkchoklad.
God natt!
Från tankar om att den som kan lyssna alltid toppar mot de som bara pratar
på