Dikets naturligheter

Han satt i diket och väntade på fru vår. Kommer hon aldrig. Det var i början på april.
På höger underben kom två unga myror krypande upp mot knät. De brukade ta vägen över diket. Framme vid knäskålen blev det allt brantare, de lyckades ändå komma upp och njuta av utsikten.
Många undrade om han, där i diket förstod att han hade besök av okända myror.
De två unga myrorna var mest ute efter mat och materiel till sin stack, men var även nyfikna på utsikten över mannens fot och miljön runt. Den nya utsiktens charm blev rätt känslomässig för myrorna och tårar rann ner från myrögonen och landade på mannens tår. Tår på tår, inträffar ibland vid de mest ovanliga tillfällen med hjälp av jordens dragningskraft.
När skulle våren och värmen komma till kroppen undrade mannen och kom att tänka på sin mor som sa ”med ett gott samvete håller man sig alltid varm”.
Ylle är också bra under kalla dagar och det är svårt för fleecen att slå ullen.
Under tiden hade myrorna seglat ner mot marken med hjälp av ett par pigga trollsländor, som inte tog betalt för flygturen. Myrorna stack vidare hem mot stacken för att berätta om sina händelser för resten av gänget.
Mannen lämnade diket med kliande myrsyra längs vaderna och i samma sekund bestämde han sig för att gifta sig dagen därpå. Han ringde runt bland sina vänner och hörde sig för om kvinnor, som var giftasinriktade. Några timmar senare ringde Veronika Tallgren och bad om en snabb vigsel.
Nu sex månader senare ligger de båda i diket, tittar på myror, ser upp mot svalor, lyssnar efter igelkottar, hör smågnäggande kossor, längtar efter att få ligga kvar och de har inte så mycket nyttigt i sina kappsäckar, annat än naturen och varandra. Räcker det? Ja för en del. Andra vill ha en Volvo vid dikeskanten.

Från tankar om att få våren överstökad och kliva in i sommaren