torsdag 10 oktober 2013

Den sovande andedräktens slumrande rike
fann inspiration i den gråljumma skymningen.
Pistolen i den vänstra skinnhandskens hand
riktades med beslutsamhet mot sitt mål.
Tiden stod stilla, det doftade nygräddat bröd
från köksbänken när plötsligt signalen från
ytterdörrens ringklocka larmade.
Plötsligt stod hon där på hallmattan i sina gråa
tofflor och långa kjol. Jag hade aldrig sett något
så vackert i ett par tofflor, som min nya granne.
Hur gick det sen, månntro?
1.  Spagettin som hon ville låna var redan under kokning.
X. Vi gifte oss sex månader senare på vår balkong.
2. Hennes tofflor hade trampat i portkattens bajs och
jag fick lov att avvisa besöket.

Från tankar om oväntat besök med ovisst slut

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar