I skogskanten på en utfälld blåvit stol
har jag en brukad åker framför mig.
I handen en kopp kaffe och en
korvmacka i lådan.
Solen i ansiktet, en härlig stund
och löven rasslar i träden och
dalar tveksamt ner över smörgåsen.

Är det blad eller löv? Frågan har
ställts förr. En del menar att det är
samma sak, men jag håller med den
som säger att så länge bladen är
gröna är de blad. Först när de skiftar
färg till gul-rött eller faller ner blir
det löv.

Nu är det kväll och hungern är på
väg tillbaks. Till potatisen skall
knivens blad dela löv-biffen.

Från tankar om en fin höstdag