Omorganisation nu igen!
Jag har funderat en del på detta:
Om t.ex. ett företag har bestämt sig för att organisera om så
kallas vanligtvis de anställda till ett stormöte. På detta möte
presenteras det kommande sättet att arbeta och dess nya struktur
samt startdag (som oftast är dagen därpå). Alla positiva effekter
som förväntas radas upp och alla övriga i ledande författningar
nickar instämmande. Om någon av de anställda under mötet har
någon kommentar som inte stämmer överens med den nya
organisationens struktur så dränks den direkt med att alla de
tänkta positiva förändringarna återupprepas och slutklämmen blir
att det gäller att trygga företagets konkurrenskraft och de anställdas
framtida jobb.
Från mötet går sedan de anställda med taggarna utåt eftersom det
är jobbigt att organisera om ännu en gång och att de inte ser något

direkt positivt med förändringen. Dessutom verkade det inte som ledningen
tog till sig de få kommentarer som ändå kom upp.

Tänk om ledningen på mötet istället hade presenterat det nya förslaget
till omorganisation och förutom alla positiva effekter även ställt
dessa mot att vissa förändringar skulle kunna innebära försämringar
vid vissa arbetsuppgifter och ett tuffare arbetsklimat.
Här skulle alltså arbetsledningen visa empati för de anställda och väga
det negativa mot de positiva och därefter försöka övertyga om att det
nya sättet ändå är det bästa.
Därefter skulle småcheferna inte behöva vara nickedockor och endast
behöva säga positiva saker.
Det nya förslaget skulle sedan diskuteras i olika arbetsgrupper bla med
mål att finna lösningar på det som skulle kunna bli negativt.

Den som känner att han får vara med i processen och att hans åsikt är
viktig kommer mycket lättare att acceptera förändringar och göra ett
bra jobb med ett högt huvud.

Från tankar om ”har inte arbetsledare förstått någonting”