Vattnet sjunker undan
och du står där med tandborsten i mun.
Dörren till hallen är stängd,
när det knackar på dörren.
Skall du borsta klart eller öppna dörren.
Det känns som frågan har ställts tidigare
och det är givet att svaret aldrig är givet.
Hittills har du aldrig visat dig med tandborsten
i tjänst eller i mun och kvällen närmar sig.
På TV:n hörs sena aktuellt, fukten har
lagt sig över köksbordet och limpan blir
saftig till frukost.
Det knackar åter och du ryser lätt med
colgate rinnande i mungiporna.
Ett skrik blir till en utandning från ditt
inre, när du hör en bekant röst bakom dörren.
Är det inte rösten från den kvinnliga programledaren
från ”Let´s hope”. Nej det var bara grannen
som ville låna rent mjöl till natten.
Nästa dag fortsatte som förut.

Från tankar om att knacka aldrig utan rent mjöl i fickan