Dimman låg tätt mellan öronen. Han hade inte varit hos någon öronläkare förut. Öronläkaren var en omskolad meterolog som var specialist på dåligt väder och hade skrivit en avhandling om just ”dimma mellan öronen”. Öronläkaren tog i hand och höll just på att släppa väder när Dimman klev in i rummet. Undersökningen började med att reflexerna kontrollerades. Alla fungerade utom den som skulle reflektera vid omkörningar. Därefter fick Dimman redogöra för sina symtom och vid vilka vädertyper som dimman var tätast. Öronläkaren kom fram till att Dimman behövde hjälpmedel och skrev ut en rekvisition på dimljus för både framgång och bakgång. Öronläkaren tittade ut genom fönstret, ruskade på huvudet när han såg det eländiga vädret och gratulerade sig själv över att inte längre behöva ansvara för eländet. För övrigt var han idel öra.

Från tankar om att dimma kan dölja verkligheten