Chokladglassen har smält sedan länge, nu rinner den nerför sommarkavajen och några måsar är på väg ner för att få en del av smörjan. Det är första gången som Artur P. håller sommartal för pensionärerna i parken nedanför ålderdomshemmet, som det hette förr. Jag såg att någon av de äldre pekade mot kavajen när Artur P. gick upp på scen, men de flesta (flera med nedsatt syn) hade nog inte upptäckt det tragiska.
Artur började sitt tal med att hälsa alla välkomna och avslutade med att tacka alla för att de kom. Typiskt Artur att skapa en god stämning trots att det var under lunchtid.
Efter sitt tal tog sig Artur ner till den lilla sjön för att åka vattenskidor. Hela sitt liv hade han gått på tur, men nu ville han åka skidor efter båt. Det dumma var att A. hade tagit med sig sina längdskidor och nu satt han på bryggan med sina smala skidor och med repet i sina händer. Båten for iväg och Artur efter den, utan att synas. Jag tror att A. är den första som under den första sjömilen följde botten på sjön. Undrar om undervattensskidåkning finns som sport. Dagen därpå flöt det död fisk i sjön, som A hade krockat med där nere på djupet. Det fina med Artur P:s åk var att när han äntligen kom upp så var fläckarna från chokladglassen helt borta och konstigt nog så jämförda han åkningen med att fara igenom en tvättmaskins kulörprogram. Märkligt och lite typiskt för Artur, att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle.

Från tankar om att inte backa för utmaningar, den som backar ofta ångrar sig