söndag 17 juni 2018

Kanonerna mullrade vid fronten.
Färgen från Läppstiftet hade runnit ner på golvet.
Gänget dansade hårt till dunket från en fiskebåt.
Massorna skrek bland publiken.
Kvällen var varm, men festen het som en ugnslucka.
En ensam blomma försökte dofta över musiken.
Esto försökte räkna ut hemläxan i pausen.
Ett flygplan skulle landa på scenen vid klartecken.
Oron fick musiken att flytta in i stugan.
Mannen utan skägg hade aldrig varit hungrig tidigare.
Vemodets lila skymning följde bollen mot mål.
Där framme stod en vacker stridsvagn med motorn på.
Varför fick vi inte gå ensamma hem vi var ju nästan vuxna.
Det går inte att göra mål i osminkat läge.
Imorgon får vi försöka igen – vi ger inte upp.

Från tankar om att följa med i tidens tempo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar