Skymningen lägger sig över hjärnans vitala delar.
Han kommer inte längre ihåg sitt senaste skonummer.
Däremot kommer han ihåg hur många snörhål det fanns på sina första tonårsskor.
Och det är ju typiskt, när skymningen brutit igenom hjärnbarriären.
Igår när han vaknade trodde han att det var imorgon, men då går ju inte tåget
till Timbuktu.
Han läser varje dag det första kapitlet på Steinbecks roman, med stor
behållning,
så det spelar kanske ingen roll, det är nog vi runt omkring som tycker det
verkar så tokigt.
Å andra sidan finns det de som utan skymning läser om böcker flera gånger och
många tycker att det verkar så klokt och vill veta alla omständigheter som gör
att detta pågår. Ett svar från en ”omläsare” var ”traditionens makt ger
hemlängtan”, ett annat ”ju mer man åker slalom, desto roligare blir det”.
Varför åker så många till samma hotell i Spanien? Trygghet kanske eller att ”då
vet man vad man får,
paella och sånt”. Visst är det ändå skönt att duscha av sig efter badet i
Spanska havet, annars skaver skjortan så jobbigt runt magen. En granne sa
häromdagen ”kommer aldrig posten”. Vi andra frågade om han hade dag- eller
nattabonemang. Det hade han inte tänkt på, men en gång hade han fått Dagens
Nyheter mitt i natten (och det är ju en dagstidning), så världen är ändå lite
upp och ner förutom att vi inte har någon regering att fråga. I kväll blir det
nog körmusik för oss, det är så skönt att plocka in tonerna från rummet, vi
längtar redan.
Från tankar om att glömma resa till
Spanien medan paellan långsamt svalnar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar