Ylva Lång är ute i vattnet, låter vattnet rinna in och ut ur mun, den lilla forsen når upp till 3/4-shortsens slut, tror att sista fållen är lite blöt så att den röda färgen blir något starkare längst ner. I forsen simmar en fisk som ingen har fångat tidigare, Ylva känner inte till den, men inser att den är för smart för att hamna i hennes håv. Hon frågar efter telefonnumret men får endast en pust från gälarna av hennes granne som också är i forsen. Ylva har aldrig varit så långt ut i forsen, hon har helt enkelt inte vågat, men idag vill hon överträffa sin forsångest och nu börjar hon njuta av varje steg ut mot djupet och osäkerheten.
Nästa dag: Ylva säger upp sig från jobbet och på vägen hem söker hon ett nytt halssmycke,
just det som hon har velat ha av en man. Nu står Ylva på egna ben utanför entrén till arbetsförmedlingen, men vägrar gå in, hon går över gatan istället, nu jobbar hon på andra sidan, där har hon aldrig varit förut och hennes rygg är rak med trygg puls.
Halssmycket hänger med i hennes rörelser uppåt.

Från tankar om att varje Ylva kan om de vågar