Vår nya granne, Siv Lets Dance knackade på staketet och undrade om vi kunde bjuda på en kaffe, gärna med en skorpa. Efter det kafferepet firade vi alla helger på familjesal i Öredums sjukhus. Siv var inte bara granne, hon hade även en man, ett körkort och för korta kjolar. Däremot var hon arbetslös till yrket, men höll ordning på rabatterna i kvarteret och skällde på brevbäraren på fredagar. Siv Lets Dance hade en mor och även en man. Det var hennes man. Han var brevbärare och det var han som Siv skällde på när det blev fredag.
På deras bröllop hade de en präst som höll i ceremonin på ett bra sätt och båda
är fortfarande gifta. När vi nu ser fram emot helgens slut så är vi oroliga över
alla sjuka virusdemonstranter. Det som utmärker gruppen är rädsla, ensamhet,
avsaknad av föräldrar, lust att använda våld i skydd av andra och allt blandat
med utebliven intelligens.
Visst är livet ojämlikt för de stackarna.
Från tankar om att grannar som Siv behövs i alla kvarter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar